Året var 1996 då en fattig student i Centraleuropa fick för sig att besöka ett för honom total okänd land långt upp i Norden. Det var naturligtvis den pedagogiska karriären som var huvudsyftet för resan. Efter en vecka fullt av intryck åkte han hem igen, fast besluten att han skulle återvända för att avsluta sin utbildning på detta exotiska ställe. Som tur var fanns det något man bedrev med eleverna som han kände igen hemifrån, folkdans. Det var till slut ett avgörande argument för att verkligen våga och vilja prova att leva i ett helt främmande land.
Den som berikade eleverna med folkdans, varje vecka och med levande musik, hade några år tidigare kommit från sydligare breddgrader och tagit med sig sitt intresse för musik och dans därifrån. Israeliskt- och Balkanmusik och dans var han rätt intresserad av. Därför hade det bildats en liten grupp med musiker som kallade sig ”Trio Briul”. Trio stod då för den minsta möjliga besättningen. Det blev aldrig riktig tydligt för pedagogik studenten vilka som ingick egentligen i ensemblen. Men det gjorde inget, det fanns ju plats för fler. När det gällde att spela för elever var det dock för det mesta två till tre instrument, flöjt, fiol och ibland gitarr – dock mest flöjt och fiol. Stackars elever! Det dröjde inte länge så kom ett cello med i bilden och därmed lite mer stabilitet.
Så gick åren i pedagogikens tjänst. Några andra musiker kom och gick också. Bland annat valthorn, dragspel, olika flöjter, gamba, gitarr, bas. Ett sidospår blev den under perioder betydande roll som cirkusorkestern. Där etablerade sig även en konstellation av musiker som under några år spelade regelbundet. Cello, gitarr, tvärflöjt, fiol och mandolin flöjt och klarinett var standard. Bordunmusiken fick nu också allt större roll då det 2001 hade införskaffats både säckpipa och vevlira. Därmed blev även musiken allt mer inriktat på Västeuropas folkmusik.